Första raderna ur min bok

Håll i er, och var snälla, för det här är första gången jag bjuder på något ur min bok. 
 

Prolog

 

Bruset.

 

Hon kände sanden under sina bara knän. Gräset mot sina handflator. Och bruset, det var inte längre lika överväldigande. Här fanns ett annat ljud. En viskning. Vinden som grep tag i kvistarna på en liten buske och piskade dem mot klipphällen.

 

Hon öppnade ögonen. Lyfte huvudet och skakade den vita luggen ur ansiktet. Framför henne stack mörka klippor upp ur det korta, vindpinade gräset. En annan nyans än blått, blått, blått. Hon sjönk ner mot marken och rullade över på rygg. Ovanför hennes huvud slocknade den sista strimman solljus i samma stund som den första stjärnan tändes. Om hon lyfte på huvudet såg hon havet.

 

Havet.

 

Det enda hon sett i flera dagar. Oändliga, brusande vågor utan slut.

 

Nu var hon framme.

 

Hon tyckte sig se en liten, brinnande låga långt där borta vid horisonten. Men det var bara inbillning. Så långt kunde hon inte se.

 

I stället slöt hon ögonen och hängav sig åt sömnen. För första gången på fem dygn.

 

Det här var hennes hem nu. 


RSS 2.0