Hon känner efter om det här är att vara fri

Fan. En gång kvar i skolan, sen är det slut. Kanske för alltid. Och inte har jag tagit vara på det här året heller. Pissdåliga människa. Så vad gör jag nu? Pluggar vidare till nåt annat? Söker jobb? Men var hittar man sånt vår lilla kommun? Vem har plats för en sån som jag, som inte är någonting?Skriv klart boken, säger alla, så behöver du inte jobba sen. Så kan du bara sitta och casha in pengarna. Haha, jo visst. För det är ju så det funkar. Alla författare lever ju på sitt skrivande, särskilt unga debutanter. Jo hej du. Skriv klart boken... men om boken är skit då? Om kroppen skriker av prestationsångest så fort jag närmar mig högen med papper? Om jag vrider mig i ångest som får mig att vilja kräkas av att låta sambon läsa fem sidor? Om jag bara vill riva tvåhundra sidor i tvåhundratusen småbitar och bränna upp varendaste liten stavelse för att allt är fel, fel, FEL! Jag är ingen författare. Vem försöker jag lura egentligen? Vem är det jag upprättar detta skådespel för? Dra för ridån då, för pjäsen är slut. Här finns bara jag. En ingen. Och jag kommer aldrig att skriva några böcker. Inte någonsin.

Kommentarer
Postat av: Anna

Nej men Linda, så är det ju inte. För det första kanske du behöver lite distans till manuset, för när man har hållit på med det mycket så är man så less på det så man vill kräkas (så var det för mig i alla fall). Men när jag läste det igen efter 2 månader tyckte jag det var jättebra! Sen tycker jag du ska skicka det till en lektör så får du ju svar på vad som är bra och vad som behöver skrivas om. Du MÅSTE fortsätta, så är det bara! Kram

2013-05-16 @ 21:59:40
URL: http://annakeiler.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0