Det blir aldrig som man tänkt sig

Igår fick jag ett ryck. Om det berodde på att avsnittet i vår lärobok om skrivande handlade om vikten av att ha rutiner och en ordentlig "skrivarhörna", eller om det var för att jag insåg att det bara är fem gånger kvar innan skolan slutar, det vet jag inte. Men ett ryck fick jag. Så jag röjde upp på mitt skrivbord, sorterade bland responspapper som ska läsas igenom och sedan renskrivas, satte upp peppande ord på anslagstavlan och skrev upp datumet för långinlämning av mitt projekt för responsläsning. Så nu jäklar ska här skrivas, tänkte jag, och siktade in mig på att parkera rumpan i skrivbordsstolen så fort jag kom hem från skolan och sen inte resa mig mer den dagen.
 
Men så kom jag hem, ganska mycket tidigare än planerat då ett möte blev inställt, och insåg att sambon ungefär en halv minut tidigare lagt sig för att sova middag. I sovrummet. Där jag har mitt skrivbord.
Så jag smög in, tog min dator och mina papper och förpassade mig själv till soffan. Skickade några viktiga mail, läste inte fullt lika viktiga bloggar, googlade lite nyttig information och så vidare. Men inte har jag fått något skrivet. Inte än.
 
Och jag har förvisso två artiklar att fixa med till min lilla "praktik" vid sidan om skolan. En att skriva och en att redigera. Men huvudet vill inte riktigt greppa om dem just nu.
Och i projektet sitter jag fast. Jävla skit. Jag som har så mycket att göra. Det passar sig inte nu.
 
Men snart lär väl sjusovaren vakna och då ska han flänga iväg både på gym och bandymatch så då ska jag återta min skrivarhörna och se till att få något gjort. Så det så.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0