Tionde maj 2012

Någon gång i framtiden vill jag ha ett eget skrivarrum. Med bokhyllor längs hela väggarna som sträcker sig från golv till tak och över dörren. Ett fönster med utsikt över vacker natur. En lummig lövskog eller en blommande äng eller en glittrande sjö. Eller allt på samma gång. Jag hoppas att mitt drömhus har ett sånt rum, ett rum som kan bli mitt egna krypin, mitt gömställe, mitt fantasislott. Skriver man på sånt som jag skriver så duger det liksom inte riktigt med en röd trävägg att titta på utanför fönstret. Jag drömmer om att sitta i en stuga mitt ute i skogen och bara skriva, skriva, skriva med naturen alldeles intill mig. Två gånger de senaste dagarna har jag åkt förbi platser som jag bara skulle vilja stanna och vistas på för inspirationens skull.

Jag funderade förra året på att hyra några vänners torp ett par dagar och grotta ner mig i skrivande där. Kanske ska jag göra slag i saken i år. Så snart det är varmt nog att sova där. Och ifall de låter mig hyra stället, vill säga.

Till dess dricker jag kaffe som smakar alldeles förträffligt gott och befinner mig halvvägs där min skrivarvän är, hon som dricker kaffe och skriver så fingrarna glöder. Kaffedrickandet är åtminstone ett steg i rätt riktning.

I morgon ska jag fylla i min skolansökan och traska bort till Sjövillan och säga Hej, får jag vara en del av erat gäng i höst för jag dör en smula inuti av att inte skriva så som jag brukade göra och av att inte ha era uppmuntrande ord att hjälpa mig på vägen. Och har jag tur låter de mig vara med till hösten. Jag hoppas på det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0