Tjugonde mars 2012

Tystnad. Fullständig tystnad. Jag har glömt hur det känns. Har kanske aldrig kännt det tidigare. Men det är så det är. Tyst. Ljudlöst. Ekande tomt. Var har ni gått?

Men jag delar det lilla jag lyckats få ur mig. För första gången, så be kind. Ingenting om ingenting, men ändå.

Och känslan när han ligger med huvudet mot mitt bröst och min ena hand vill strypa honom och den andra vill stryka hans hår. När hatet börjar i magen men förvandlas till kärlek på väg förbi hjärtat. När han slår mig i bitar med sina ord men gör mig hel igen med sina kyssar och när han älskar mig tills jag inte längre vet varför jag inte alltid har älskat honom. Och det är så lätt att vara i hans famn om natten när mörkret gömmer våra misstag, men så svårt att dölja hatet när morgonsolen påminner mig om vem de är som håller mig så hårt i sina armar. Och jag vet inte om han håller mig fast eller bara håller sig kvar. När ett främmande par ögon dömer våra gärningar och de inte går att rättfärdiga eller bortförklara.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Superbra skrivet vännen. Det finns där men ibland måste man vila från sina karaktärer. Mitt längsta uppehåll var i över en månad. Du får ha tålamod. till slut sitter du vid datorn igen. De finns där, allihopa. De har väntat på dig. Kramiz

2012-03-21 @ 23:04:27
URL: http://susanneahlenius.com
Postat av: Habowoodfrun

Jag blir så fascinerad av dig. Trots att du är så ung (får man säga så???) så skriver du moget och fängslande. Jag vill läsa mer.

Hellre några få rader som är helt perfekta än massa ord som inte säger någonting (tyvärr är det det senare som oftast drabbar mig :) )

Kram på dig!

2012-03-22 @ 20:19:50
URL: http://habowoodfruar.blogspot.com/
Postat av: Linda

Men tusen tack fina ni!



Susanne: Har haft uppehåll i flera månader i flera omgångar nu, överväger att lägga första boken åt sidan och ta upp något annat som känns roligt, när det känns roligt. Men just nu händer så mycket annat i mitt liv att skrivandet får stå åt sidan lite. Det kommer nog tillbaka någon gång, som sagt. Kram på dig!



Ann: Haha, klart att du får kalla mig ung! :P Tack för dina fina ord, de värmer jättemycket! Kram!

2012-03-22 @ 22:07:24
URL: http://lillalindasliv.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0