Trettonde januari 2012

Det känns så himla bra att kunna dra till med ett lyckoskrik såhär på fredagen den trettonde. Men jag blir så himla glad på mig själv och min hjärna som trixar och fixar med historien utan att jag ens är medveten om det.

Långt inne i mitt huvud finns ett litet rum som är fyllt till bredden med allt vad bokplanerna heter. Dörren till det där rummet står allt som oftast på glänt, så att små, små fragment kan smita ut och virvla runt med allt annat som rör sig i mitt huvud dagarna i ända. Trevligt, men svårt att riktigt få grepp om då det allt som oftast är lösryckta trådar som passerar förbi. Men ibland öppnas den där dörren på vid gavle och allt som legat där inne och mognat väller fram, skjuter allt annat åt sidan och uppslukar hela mitt väsen med full kraft.

Oftast öppnas den där dörren när jag absolut inte har tillfälle att till fullo njuta av den storm av idéer som finns där innanför. Som när jag är på jobbet eller sitter i bilen utan penna och papper eller när jag precis, precis ska till att somna och är för trött för att knäppa på lampan och skriva ner dem.

Men så ibland väljer den att öppna sig vid precis rätt tillfället. Just som jag slagit upp datorn och har ett blankt dokument framför mig. Och då är det bara att skriva, för orden faller rätt av sig själva. Och för varje mening ler jag lite mer för i mitt inre har jag tagit mig förbi alla hinder och svårigheter som jag tampats med så länge. Lösa trådar knyts ihop till en sagolik väv och allt strålar samman på precis rätt sätt.

Det är sådana dagar som det är roligt att skriva. Fler av den varan, tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0