Tjugoåttonde februari 2012

Jag önskar att jag kunde skriva, men nej. Det är knäpptyst. För första gången på jag vet inte hur länge. De har packat ihop och stuckit, G och alla de andra. Var de är vet jag inte, kanske blev de kvar i London. Men här hos mig är de i alla fall inte.

Kanske är det mitt fel. Kanske är det jag som har låst in dem någonstan och nu glömt bort var jag gömde dem. Kanske räcker det med att jag går de femtio meterna över till min gamla skola och till mina älskade lärare så att de kan hjälpa mig att hitta dem igen. De brukar vara bra på det.

Men jag är ett enda stort tvivel. Hela min varelse är ett enda stort tvivel just nu. Och ur tvivel föds inga böcker, inte ens en endaste liten strof. I alla fall inte här. Livet som gick i dubbel hastighet har kommit till ett tvärt stopp. Tvärnit. Så nu är jag fast här ett tag. Tills allting börjar snurra igen. Till dess är jag en liten människa i en stor värld som jag aldrig riktigt kommer bli sams med. En värld som jag inte riktigt vet min plats i. Än.

Så förlåt mig, G. Du är välkommen tillbaka så snart du har lust.

Kommentarer
Postat av: Minna

Nämen, så tråkigt! Har du testat att köra nån skrivövning som inte har med ditt material att göra? Till exepel Ann L:s kort som vi fick på kursen. Det kan släppa loss flödet.Lycka till!

2012-02-29 @ 10:28:20
URL: http://minnaulin.wordpress.com
Postat av: Susanne Ahlenius

Det går i vågor vännen. När det händer mig så kan jag ibland börja skriva på något annat.

Du har så mycket material inom dig så försök att skriva kanske på upföljaren eller skriv i dagboksform om hur du mår just nu, ta med allt och om det är saker som du absolut inte ngn ska ta del av så släng det i papperskorgen. Försök att skriva något till slut kommer det att lossna.



kramiz fr suss

2012-03-04 @ 19:13:08
URL: http://susanneahlenius.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0