Sjuttonde februari 2012

Och så skulle jag ju skriva. Men var ska jag finna tid till det? För här flyttas det och träffas trevliga människor till höger och vänster. Men sen, sen. När livet har kommit till rätta igen. Då ska jag skriva.

När inte alla papper och block och pennor och grejer ligger i flyttlådor längre. När skrivbord och stol och lampa och dator kommit på plats i mitt första, alldeles egna hem. När berg-och-dalbanan stannar till och jag får en chans att kliva av och andas ut.

Men just nu vill jag åka några varv till. Bara för att livet är så fruktansvärt bra där uppe på toppen, för att det killar sådär härligt i magen när jag med lyfta armar åker fort-fort-fort ner. För att människorna omkring mig är så fruktansvärt fina att jag inte har armar långa nog att krama dem med. För att jag njuter av mitt liv. Äntligen.

Så sen ska jag ta tag i boken. Mota ångesten åt sidan och försöka skriva. Försöka. Och när skrivlusten tryter har jag närmare än någonsin till bästa Kerstin och Mia. Bara det gör livet ännu lite finare.

Så so long så länge, nu ska jag flytta och leva och andas och skrika några lyckoskrik. Sedan ses vi igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0