Trettionde maj 2011

Då var jag färdig. Inte med boken, men med Pennspetsen. Ännu ett år har gått och ännu en skolavslutning har hållits. Och det känns tomt inuti mig. Jag ska inte tillbaka dit nästa höst. Jag ska inte sitta i Sjövillan och forma ord på papper för att sedan läsa dem högt inför min klass och mina lärare. Jag ska inte ha mentorssamtal med Mia och bli peppad av henne att fortsätta skriva. Jag kommer att gå under lite i höst när de andra börjar och jag inte är med dem. Men jag ska förhoppningsvis läsa Litteraturvetenskap. Och kanske bli lärare. Och kanske, kanske komma tillbaka dit när jag är klart. Och undervisa.
Kanske.

G är tillbaka, men för många sidor framåt i tiden. Hon är före sin tid. Men huvudsaken är att hon är tillbaka. Min fina G, som får utstå så mycket för min hand. Men jag antar att det är ett öde man får möta som författare. Kill your darlings, helt enkelt. Hur grymt det än må vara.

Och tänk, G. Om ett år eller två kanske vi sitter där, du och jag, och har åstadkommit någonting tillsammans. Något som är värt att kalla en bok. Något som någon kanske kan tänka sig att läsa och tycka om och beröras utav.

Kan du ens tänka dig det, G?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0