Trettonde mars 2011

Barnen har tagit över i mitt huvud. Eller ungdomarna, som jag väl får kalla dem. De puffar och buffar och drar i mina tankar åt ett helt annat håll än jag vill se åt just nu. Eller, rättare sagt, åt ett håll jag inte är redo att se åt ännu. De tisslar och tasslar och viskar till mig att: "Kom och se vad vi har hittat på! Lyssna på allt som vi har att berätta. Skriv om oss, är du snäll." Och jag får vackert tala om för Lilla E at hon inte ens är påtänkt ännu och får vara tyst ett litet tag till. Men hon lyssnar inte. Varför skulle hon göra det?

Jag vet vad de håller på med. De vill få mig att skriva, skriva, skriva tills den första boken är klar så att jag kan ägna mig åt dem och deras historier till 100 procent. De små rackarna. De vet att jag behöver dem. Och lyssnar jag inte så kommer de väl dragandes med S och N snart, och då lär jag inte få en lugn stund på flera år.

Så till L, Stora E och Lilla E, jag ska skynda mig på. Jag ska skriva er framåt i tiden så att ni snart är stora och kan ge er ut på egna äventyr. Det är inte rätt av mig att låta er vänta.
Förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0