Femtonde februari 2011

Jag har knappt öppnat Worddokumentet för boken på nästan en månad. Det är inte okej. Till mitt försvar får jag väl säga att jag har fyllt år, och att tid har gått åt till att baka och förbereda och hålla kalas. Men det är ändå ingen ursäkt för att inte ha öppnat dokumentet. Det finns ingen ursäkt.

Det vill sig bara inte. Livet vill inte falla på plats tillräckligt länge för att jag ska ha ro att sätta mig och skriva. Tankarna vill inte låta sig fångas annat än när jag befinner mig på platser där det är omöjligt att skriva ner dem. Och när jag väl har datorn framför mig så har det försvunnit. Varför har vi inte minneskort inopererade i hjärnan som vi kan spela in viktiga tankar och idéer på? Så mycket enklare livet hade varit då, särskilt för mig med mitt dåliga minne.

I morgon ska jag till skolan och få min 100-sidorsrespons. Det längtar jag efter. För just nu har jag så mycket distans till boken att den skulle kunna vara skriven av någon annan. Men jag försöker i alla fall, och det är väl tanken som räknas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0