Skrivkramp

Har för tillfället fastnat i det ack så förrädiska 50-sidors-syndromet (hjälp, hur skriver man det på ett korrekt sätt?). Boken har kommit igång, storyn börjar ta sig, och mitt i allt så börjar jag tvivla på mig själv. Är det här verkligen värt att satsa på? Kommer det någonsin att bli så som jag har tänkt mig? Kommer någon vilja läsa det här? Håller storyn? Är den tillräckligt spännande, rolig, intressant, välskriven? Är det inte lika bra att lägga ner alltihop?

Just nu behöver jag en rejäl spark i arslet. Någon som säger åt mig att forstätta kämpa, fortsätta skriva. För jag vet ju inte förrän allting är nere på pränt om det är något att ha eller inte. Historien tar nya vägar hela tiden - tanken är inte densamma hela vägen från huvudet ut i fingertopparna. Den hinner ändra sig, vrida sig undan, ta nya vägar. Därför måste jag fortsätta skriva, annars får jag ju aldrig veta vad historien och karaktärerna vill med mig.

Jag väntar på säkerhetsögon till min virkade G. Sen kan hon sitta här på skrivbordet och stirra på mig med sina ljusblå ögon och övertala mig att skriva, skriva, skriva. Hon ska få motivera mig i sommar, i väntan på skrivarutbildningen i höst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0