Skrivkramp

Har för tillfället fastnat i det ack så förrädiska 50-sidors-syndromet (hjälp, hur skriver man det på ett korrekt sätt?). Boken har kommit igång, storyn börjar ta sig, och mitt i allt så börjar jag tvivla på mig själv. Är det här verkligen värt att satsa på? Kommer det någonsin att bli så som jag har tänkt mig? Kommer någon vilja läsa det här? Håller storyn? Är den tillräckligt spännande, rolig, intressant, välskriven? Är det inte lika bra att lägga ner alltihop?

Just nu behöver jag en rejäl spark i arslet. Någon som säger åt mig att forstätta kämpa, fortsätta skriva. För jag vet ju inte förrän allting är nere på pränt om det är något att ha eller inte. Historien tar nya vägar hela tiden - tanken är inte densamma hela vägen från huvudet ut i fingertopparna. Den hinner ändra sig, vrida sig undan, ta nya vägar. Därför måste jag fortsätta skriva, annars får jag ju aldrig veta vad historien och karaktärerna vill med mig.

Jag väntar på säkerhetsögon till min virkade G. Sen kan hon sitta här på skrivbordet och stirra på mig med sina ljusblå ögon och övertala mig att skriva, skriva, skriva. Hon ska få motivera mig i sommar, i väntan på skrivarutbildningen i höst.

Förberedelser

Hur bestämmer man sig för att ta steget från att skriva för byrålådan till att satsa på att bli publicerad för den stora massan? Hur förbereder man sig mentalt inför det faktum att man ska gå från oläst till att eventuellt läsas av hundratals människor?

Mitt svar? Jag tror aldrig man kan förbereda sig till hundra procent. Jag har åtminstone inte gjort det ännu. Min författardröm är fortfarande i ett förstadium, där jag väntar på att se om det jag drömmer om att skriva är något som andra vill läsa. Men för mig handlar föreberedelserna om att våga låta andra läsa det jag skriver och att våga prata med andra om min historia och mina tankar och idéer kring den. Det är jättesvårt, och jag drar mig för att berätta om min dröm. När folk frågar: "Vad ska du bli när du blir stor?" vet jag inte vad jag ska svara. För ibland vågar jag inte säga som det är. Att jag vill bli författare. Att jag vill skriva. Bli publicerad. Bli läst.
Åh, denna skrämmande tanke att bli läst. Att andra ska sitta med mitt manus i handen och ha chansen att läsa och döma det. Att andra kan välja att älska eller hata mitt livsverk, min stora dröm. Det är det läskigaste jag kan tänka mig.

För tänk om berättelsen jag brinner för inte betyder ett dugg för alla andra? Tänk om de inte gillar mitt sätt att skriva eller mina karaktärer?
Eller tänk om de älskar det?
Vad gör jag då?

Att skriva en bok

Drömmen formad i ord. Att skriva en bok. Att bli publicerad. Att bli författare.

Här är bloggen om vägen mot att förverkliga en dröm. Här kommer jag att samla mina tankar, funderingar, lyckoskrik och ångestvrål om allt som har med skrivandet och vägen till författarskapet att göra.

Vill du följa med på resan?

RSS 2.0